en era är till ända

IMG_0890

Nu är det en vecka sedan jag lämnade över titeln som vinnare av Upmarket. I augusti 2016 fick jag till min stora glädje ta emot priset för bästa presentation på Upmarket. En vinst som innebar att ni denna sommar kunnat ta del av mina två installationer fyra komma två och sju komma sex i Trädgårdsföreningen. Har du inte sett dem finns de kvar ungefär en månad till, så det är ingalunda försent att besöka dem.

IMG_7732

IMG_7739

Flyer_Upmarket_2017yellow

Helgen 18-20 augusti så gick då Upmarket 2017 av stapeln och min mormor och jag var på alla affischer och visitkort. Fin fin ära. Dessutom kunde du såklart träffa mig på plats i det stora vita paviljongstältet. I år hade jag med mig grafiska blad tryckta på gamla linnedukar samt några fina kort att ge bort till någon kärs födelsedag till exempel. Så fanns ju kranarna med mig! Att de var göteborgarna så kära hade jag en liten föraning om men den aningen visade sig vara en underdrift. Tack för alla fina ord om mina bilder, hoppas att ni njuter av era kranar! Och tack till min härliga bordsgranne Britten Kronmakaren Toftarp som fångade mig på bild bland kranar, mormor och prinsesstårtor!

Så var det mormor och hur man får henne på väggen. Eller för den delen kranarna. Här kommer en film på två och en halv minut på hur det går till när jag trycker. Med lite tur kommer fler filmer med fokus på händer och konstarbete längre fram på min nya YouTubekanal.

Tack Upmarket, det var min ära en trevlig era! Får se vilken era som följer in i 2018…

krapp, koschenill och så lite trosor

IMG_7317

I början på juli var jag en vecka på Sätergläntan och startade min resa i naturlig färgning. Vi var en glad samling färgare som repade löv, blötlade krapprötter och höll temperaturen för brinnande livet en hel vecka. Allt under ledning av fantastiska Mia Olsson. Det var strålande!

IMG_7267

IMG_7300

IMG_7354

Det är något magiskt med färgbad. För flera år sedan praktiserade jag på GöteborgsOperans patineringsavdelning. Där fick jag för första gången färga textil på annat sätt än färliga lösningar i tvättmaskinen, jag ville aldrig sluta. Även då var jag i goda händer av en Mia (Persson denna gång) som du för övrigt kan träffa och handla flamfärgade garner av på Upmarket i augusti. Då var det olika former av syntetiska färgpigment precis som det var under min utbildning på Hdk. Att färga med det du hittar i naturen kräver ett annat tankesätt än att färga med de numer konventionella syntetiska pigmentpulvren. Här gäller det att styra och manipulera materialet snarare än att kunna räkna procent.

Continue reading →

välkommen!

IMG_7018

fyra komma två och sex komma sju är namnen på mina två senaste verk. I lördags var det invigning och vernissage i Trädgårdsföreningen här i Göteborg. Under en strålande junisol åt vi lördagsgodis och beundrade glansen i de oljebaserade buntbanden. Vi släckte törsten i värmen, lyssnade på mina väl valda ord och svettades runt avlagda textilier.

IMG_0004

IMG_0005

IMG_0010

IMG_0009

IMG_0021

flätat & sammanvuxet
förbrukat & återuppståndet
runt vår jord & kring vårt hus
slingrat & ihopvävt

IMG_0012

I en undersökning av de 4,2 kloten och deras tekniska sammanflätning har jag använt mig av oljebaserade plastband avsedda att hålla samman last och pallar. Band som efter en frakt annars skulle slängas och brännas. Ett förgängligt material som om det lämnas i jorden är högst oförgängligt.

IMG_6994

Utnötta lakan, trasiga ylleunderställ, strumpor med hål under hälen och toppen som fick en fläck på första sommarfesten. Alla dessa förkastade textiler som tillsammans bildar en mängd och en massa. En 7,6 kilo massa.

Utställningen hänger under hela sommaren. Välkomna förbi för en titt!

livet, arbetet och tuskaften

IMG_5092

Den 17 juni invigs min sommarutställning i  Trädgårdsföreningen här i Göteborg.

IMG_6347
Så just nu kretsar mitt liv kring cykeltur till lönearbetet, cykeltur från lönearbetet, cykeltur till ateljén, cykeltur från ateljén. Någonstans där inemellan lyckas jag även arbeta och skapa.

IMG_6250

Jag skapar just nu med tuskaften i fokus. Men även klotet. Klotet i händerna, klotet under fötterna och klotet ovanför halsen. Livet är ibland en strapats där mycket vilja ska få ta sin plats. Och vilja det har jag en hel famn full av. Viljan att få ihop utställningen och installationerna så som jag har tänkt mig. Viljan att en dag kunna försörja mig på mitt skapande, enbart. Viljan att ha ett liv mest som alla andra med söndagspromenader och fredagsmys. Viljan att få ihop allt detta till en helhet. Den viljan är jag inte ensam om att äga, vi är nog rätt många runt om på klotet som delar denna strapats. Strapatsen det innebär att vandra från tanke till idé till skapelse.

Håll i hatten, tuskaften snurrar runt mitt klot!

IMG_6361

minnen och ting

blommor

Vi omger oss med ting. Ting för att underlätta vår vardag. Ting för att hjälpa oss. Ting för att roa oss. Ting vi inte bryr oss om. Ting som bär på minnen. De här tingen som lyckas få kraften att påminna oss om händelser och människor fascinerar mig. Vad skapar värdet? Och hur viktigt är tinget för minnet? För min egen del innebär det som ni kunnat läsa lite om tidigare att jag sparat på alla kläder jag någonsin haft (nästan iaf). Gåvor jag fått men inte använder har jag svårt att göra mig av med eftersom det då känns som att göra sig av med den person som gett mig gåvan.

För två veckor sedan var jag hemma hos mina föräldrar och tog det foto ni ser överst här. Det var just en gåva. Inte till mig utan från mig. En blomsterbukett som inte vissnar får mig nu att minnas min mormors 80 årsdag. En varm juniafton där hela släkten var samlad, mormor hade fått nyslingat hår och dragspelsmusiken spelades live. Ett fint minne som dessa blommor nu minner om när jag besöker mina föräldrar.

Vilka ting hjälper dig att minnas?

kalkoner, ränder och klimat

img_5289.jpg

I helgen hände det. Under förra årets Musikhjälpen auktionerade jag ut en dag i ateljén. Anna tog hem vinsten i budgivningen till den klimatsmarta textildagen, i söndags var det så dags.

Anna med mamma hade kollat runt hemma vad det fanns för textilier som kunde göras om och kom till Riksdalersgatan med några stuvar tyg. Ni vet de där stuvarna som blir över när gardinerna och byxorna är färdigsydda. Så i söndags var det dags att ge dessa stuvar nytt och fortsatt liv, valet föll på tryckramarna och färgburkarna. Så förutom att förvandla två spillbitar till vad som ska bli en gardin med kalkoner i parad och kuddfodral med ränder fick Anna och hennes mamma testa det uppslukande hantverket screentryck.

img_5291

Lite andra tips och trix fick de med sig på vägen också. Vad kan man hitta på för att förlänga livet på sina textilier? Ja till exempel:
@Har tröjan eller duken fått en fläck? Tryck något över fläcken. Eller kanske runt?@Förnya kuddar och handdukar med ett tryckt mönster eller en figur istället för att köpa nya. Kanske lite brodyr?
@En t-shirt eller ett linne kan lätt bli en påse/väska genom att sy eller knyta ihop nederkanten. Se tex de här YouTubefilmerna.


@Ett påslakan som går sönder i toppen gå att vända genom att sy ihop öppningen och öppna och fålla i vikningen.
@Och såklart! Lappa och laga. Stoppa strumpor så att det syns eller sätt en virkad duk som lapp på jeansen. Fantasin sätter gränserna för hur synlig en lagning kan bli.

Till vi hörs igen, god fredag, laga väl och inspireras av helgens workshopare!

img_5275

img_5286

img_5287

i mötet med en gravgravör

img_4989.jpg

Jag renoverar en grav, eller egentligen målar jag i texten som på vissa ställen funnits där ingraverad i stenen över hundra år. Idag när jag satt och fyllde i lilla Ingegärds namn kom en, vad jag gissar pensionerad, gravgravör förbi. Hon tyckte det var så fantastiskt att det var en kvinna som valt samma yrke som hon hade under tjugo års tid. Nåja nu är väl detta yrkesval ytterst tillfälligt för min del men vi kunde byta några ord om hennes erfarenheter av stenar och känslan av att utföra ett viktigt arbete. Så beundrade vi hur det här hantverket utfördes förr, där varje bokstav, varje siffra höggs för hand. Precisionen i varje A, varje B. Hur de är till synes identiska men vid en närmare titt så ser man den lilla skillnaden som blir av handen. Hur det ena A:et är något djupare än det andra och det ena B:et något bredare än det andra. Skillnaderna som knappt syns men ändå är det som gör stenen levande. 

Det är ju det där med handen. Att röra vid historien.

förlåt mig

lagad jacka

Kära käraste jeansjacka, förlåt mig. Förlåt mitt alldeles för långa ignorerande av dina hål. Förlåt mig även för att du fått bli så smutsig, att jag inte givit dig en välförtjänt stund i tvättmaskinen.

Kära käraste jeansjacka, nu är du åter hel. Snart ska du även få bli ren. Du skall icke förgås, jag ska vårda dig, laga dig, stödja dig så du inte brister, uppskatta dina slitningar men passa så du inte förslits.

Kära käraste jeansjacka, nu tar vi ett decennium till!

xoxo

imageimageimage

jag har sett hantverket på nära håll

image

Vad är ett gott hantverk? Vad är ens ett hantverk? Skulle du säga att dina jeans är ett hantverk? Spelar det någon roll var de är tillverkade? Av vem?

Under Upmarket pratade jag med många om min garderob och hur mycket kläder vi har undanstoppade utan att använda. Ett kort samtal som inte handlade om detta har dröjt sig kvar. Det handlade om just hantverket. Vad gjorde jag på en marknad med konsthantverk när jag inte hade hantverkade saker? Kanske var det provocerande att jag inte gjort det själv? Kanske var det att tillverkningen (hantverkandet?) var gjort av någon anonym? Av okända händer. Kanske var det provocerande att mitt hantverk denna gång inte bestod i skapande av nya saker utan snarare av nya (eller egentligen, begagnade) tankar. Är en tanke ett hantverk?

Jag funderar på vilken kraft det ligger i kunskapen i handen. För visst kan det vara värt att fundera lite över. Det finns så mycket kunskap och den värderas så olika. Vem bestämmer det värdet?

i väntans tider

Selfie, selfie, selfie.
Jag väntar. Väntar på massa selfies.
Spänd av förväntan.
Mycket vill ha mer.
Längtar.
Väntar. Selfie.

 

Jo visst, jag har en och annan. På mig själv! Nu är jag nyfiken på alla andras. Inte direkt i allmänhet utan mer i synnerhet. En del av mina gamla kläder bytte ju garderob i helgen under Upmarket. En del selfies har redan trillat ner i inkorgen men jag vill ju ha mer mer mer! Mycket vill ha mer.

Om jag vill visa? Nej. Jag vill njuta lite själv först innan helgens färska får se ljuset. Stoppa näsan i mailkorgen och le litegrann. Kan tänka mig att dela med mig av några från i vintras istället när #iminfdgarderob hade smygpremiär för några studenter från Tillskärarakademin. De fick betala det högsta priset för alla kläder. Övertalningens förmiddag var det verkligen, och värdemotiveringens. Fast jag var ganska snäll, en del av plaggen kostade faktiskt bara en selfie egentligen så det var väl inte mer än rätt. Inte för snäll dock. Allt de ville ha fick de inte med sig, till exempel mammas gamla isärsprättade blommiga kjol. Här kommer några bilder, selfies, på vad de fick med sig innan de satte saxen i plaggen och gjorde om dem!

Vi hörs!

Selfie TAG

Selfie TAG

Selfie TAG